Under tiden som vi andra åt gick Lars och satte upp en tipsrunda som gick runt ena dammen. Tipsrundan handlade om oss i personalen. Barnen skulle gissa på vad vi heter i efternamn. Eftersom det underlättar en del att man kan läsa när man går en tipsrunda fick de gå två och två, där en av de två skulle kunna läsa. Barnen släpptes iväg med jämna mellanrum och lagom till när sista paret gick ut kom det första tillbaka. I mål hade vi en utslagsfråga som handlade om hur många spikar vi hade lagt i en burk.

Efter spikgissningen var det fritt fram att återigen leka. Nu ville de flesta använda håvarna vi hade tagit med oss. Längs hela dammkanten fanns det massor av grodyngel, och även en hel del färdigutvecklade grodor. Flera av dessa håvades upp och förvarades i medtagna glassburkar. I en av burkarna upptäckte vi en plötslig yngeldöd, lite senare såg vi en stor äcklig blodigel som verkade helnöjd med att ha hamnat i en burk med massor av mat.

När klockan blev halvtvå var det dags att samla ihop sig. Det var motvilligt som en del kom till samlingen, de tyckte det var mycket roligare att leta efter djur i vattnet. Till slut var alla på plats och vi påbörjade vår cykeltur tillbaka till fritids.

Vi hoppas att vi får samma fina väder när vi ska tillbaka hit på måndag och tälta. Då kommer vi få en kanonrolig tältning!

Vi vill också passa på att berömma alla barnen för deras sätt att cykla. Alla skötte sig exemplariskt och cyklade jättefint!

Med blickar från både kor och hästar som betade i hagarna utmed vägen cyklade vi vidare mot parkeringen vid Mölle-dammarna.

När vi kom fram hade Sara lastat av alla väskor ur bilen. Vi parkerade cyklarna och var och en tog sin väska. När alla var klara gick vi bort till matstället där alla letade upp en bra plats att sitta på. När maten var uppäten var det fritt fram att leka bland alla omkullfallna träd som inbjudande låg och väntade på att bli klättrade på.

Cykeldags

Idag var det dags för sommarlovets första cykelutflykt. Resan skulle gå till Mölledammarna. När klockan blev nio packade vi in alla ryggsäckar och annan packning i Saras bil. För precis som i andra stora cykellopp som Tour de France och Giro de Italia skulle vi ha med en följebil som kunde ta hand om eventuella punkteringar eller plötsliga vurpor. Dessbättre visade det sig att det enda vi behövde följebilen till var packningen.

På ett långt led genom Ekebys minsta och cykelvänligaste gator cyklade vi i lagom fart mot vårt mål. När vi passerat 109:an och svängt in mot Gedsholm stannade vi för att ta en liten fikapaus. Saft och kakor dukades upp i dikeskanten och alla som var trötta fick några minuters vila.