Eftersom vi är kloka och förståndiga valde vi till barnens missnöje att inte utsätta oss för galopperande och skenande hästar så vi valde att gå omvägen. Det visade sig vara mycket längre än vi först trott men till sist var vi nere på stranden. Nu var det bad trodde alla barn... men icke.. vi skulle ta oss bort till badplatsen. Färden gick längs den steniga stranden och det blev många fina fynd i form av pinnar, en sliten gammal fotboll, massor av döda och uttorkade krabbor, en död svanunge och även fina stenar.

Framme vid kyrkbacken passade vi på att vila oss samtidigt som vi pratade med Ethel (speciallärare på skolan) som har sommarhus på Ven. Hon beklagade att hon inte kunde bjuda så många barn på något gott att äta men det struntade de flesta i för nu var det bara bad som gällde. Vi hittade en ledig plats på stranden och snart var alla redo att hoppa i böljan den blå. Vi drog de glasklara men ack så viktiga reglerna för bad och sen gick vi i. Vattnet var riktigt skönt och svalkade gott efter en dags promenad i stekande sol. På plats i badet var det många som berättade att de längtade till Mellbystrand och lägret. Det är bara att instämma!

Vi hann med två bad innan det var dags att gå och handla glass. Glassen avnjöts sittande på kajen vid småbåtshamnen med blick utöver båtar och hav. En del var oroliga för gångfärden tillbaka till båten, men vi lugnade dem snabbt med att vi hade beställt en buss som skulle hämta oss vid Kyrkbacken och köra oss tillbaka till båten.

Lagom till glassen var uppäten kom bussen och hämtade oss. Det tog ca 10 minuter innan vi var tillbaka i Bäckviken och ställde oss i kö för att gå på båten tillbaka till Landskrona.

Vi hade en mycket trevligt utflykt med strålande sol, skönt bad, god glass och massor av motion!

När blåsorna var tömda gick vi uppför Landsvägen mot Tycho Brahes Stjerneborg där vi skulle äta vår matsäck. Efter en lång promenad hittade vi ett skuggigt ställe vägg i vägg med några toaletter. Där packade vi upp vår matsäck och kanske framför allt vår dricka. Det var rätt mycket tjat om att bada och vi berättade att vi efter maten skulle gå ner till stranden och att det sen var en bit bort till badplatsen. De flesta av barnen passade på att byta om till badkläder inne på toaletten och när alla var färdiga ställde vi upp på ett led för att gå iväg. På vår väg fram till stranden passerade vi kärleksstigen och kom slutligen fram till en hästhage. Valet stod mellan att gå de 300 meterna genom hästhagen ner till stranden eller att gå några kilometers omväg runt hästhagen och andra gräs och buskytor.

Öresundspärla

Återigen var det en massa tjat om vädret. Denna gången var det föräldrarna som berättade att vi både skulle få regn och åska på oss när vi åkte till Ven. Vad ingen verkar veta är att det alltid är fint väder när vi gör något. Istället för åska och regn var det sommarens kanske hittills varmaste dag när vi satte oss i bussen för att åka till Landskrona. Vi hade först tänkt köra med egna bilar till Landskrona för att spara en slant men eftersom vi blev för många för det så ringde vi efter en buss.

8:30 lämnade båten hamnen för sin färd mot Ven. Eftersom det var strålande väder gick vi upp och satte oss på soldäck. En halvtimme senare var vi framme och steg av båten. Det första vi gjorde när vi kom iland var att uppsöka toaletter till alla kissnödiga barn.